Helo everyone. My name is mucho and i from mexico. Dis hat very good for taco in. My gulfrend bit me in ear ven i wore it and now i hurt. Thank u for hat very cheep and good

Haj maj nejm is valter i also like being called the good boi

Yo whats up its jamal these niggas really made it with this one alright peace out

Who doesn’t love a berg? Stamp looked great

The disc came looking great and was shipped very quickly

The kataplast tuff(puss in my case) is an excellent approach disc.

I love the Tuff for longer glidey putts, it compliments my Reko perfectly.

Great plastic, love the stamp

Great plastic, no flashing, love the stamp!

K1 Stig - Puss

Hello my nam is Jams and i very like this hat and the dickgolf

Hello deer friends idvin here i can onli throw a 30 fott forehand and my process is good i have a 20 fott forehand on the 1 yer back but now its 30 fott

bye bye

För Sam fanns det inget ljud i världen som mätte sig med det metalliska skramlet från en fångstkorg. Det var ljudet av framgång, en symfoni av stål som bekräftade att siktet varit rätt och nerverna i schack.
Sam var inte som de andra grabbarna i klassen som jagade fotbollar på grusplanen. Hans hjärta bankade för discgolf. Hans rum var inte fyllt av pokaler, utan av plast – discar i neonfärger, noggrant sorterade efter stabilitet och glid. Det fanns ”drivers” för de långa, öppna fälten där vinden kunde vara ens bästa vän eller värsta fiende, och trubbiga ”putters” för de där sista, darriga metrarna.
Lördagsmorgnarna var heliga. Medan daggen fortfarande låg tung över skogsbanan, klev Sam ut vid första utkastet. Han drog ett djupt andetag av den friska barrskogsdoften och lät fingrarna vandra över kanten på sin favoritdisc, en sliten röd kontroll-driver som aldrig svikit honom.
Det som Sam älskade mest var enkelheten i kampen. Det var han mot skogen. Varje träd var en motståndare, varje vindpust en variabel att räkna ut. Han stod ofta kvar i minuter och visualiserade linjen – en mjuk kurva åt höger, en ”anhyzer”, som skulle runda den stora eken och sakta dala ner mot korgen som dolde sig i skuggan.
När han väl kastade, var det en explosion av rörelse. Från fötternas exakta placering på betongplattan till höfternas vridning och till sist det snärtiga släppet från fingertopparna. Discen skar genom luften med ett svagt vinande ljud. Sam höll andan. Han följde den med blicken, såg hur den kämpade mot tyngdlagen, precis rundade eken och… kling!
Kedjorna sjöng.
Sam log för sig själv. Det handlade inte om att vinna stora turneringar eller att imponera på någon annan. För Sam var discgolf en meditation i rörelse, en chans att hitta lugnet mitt i flykten. Varje runda var en ny historia, och så länge han hade en disc i handen och en skogsväg framför sig, var han precis där han hörde hemma.

hi adis here i havee a quote

Eat, sleep kastaplast and repeat

hi jejmi here im jejmi and im hapy